Jag bär inte så ofta rosa lack (eller andra rosa saker heller för den delen), men när jag väl gör det så väljer jag gärna ett som glittrar eller så för att göra det hela lite roligare. Därför kom det lite som en överraskning för mig själv när jag insåg att jag ganska ofta sträcker mig efter detta lack, Barielle Blossom, en persikorosa krämis. Jag har säkert burit det 3-4 gånger sedan jag skaffade det för drygt ett år sedan. Och jag förstår inte varför!
Visst har den en härlig persikorosa färg som är unik i min samling, men så speciell kan den väl inte vara? Sen så är det ju fruktansvärd att måla med. Den är klistrig och seg och allmänt jättejobbig. Lagren blir tjocka för att lacket är så segt och det leder i sin tur till lång torktid. Lacket har inte ens vett att täcka ordentligt så det behövs tre lager och sedan flyter det inte ut ordentligt. Med andra ord ett ganska hemskt lack. Så varför envisas jag med att måla med det så ofta?
I don’t often wear pink polish (or anything else pink really), but when I do I like to pick something bright or sparkling or, even better, both. This to make everything more fun. That’s why I was so surprised when I realized that I quite often reach for this polish, Barielle Blossom, a peachy pink creme. I must have worn it 3-4 times since I got just over a year ago. And I just don’t understand why!
It sure is a pretty color and even though I don’t have any other polish like this, I can’t imagine this color being that unique. Application of this one is dreadful too. It’s sticky and glue-like which makes each coat thick and that in turn makes the drying time long. Add to this that it doesn’t cover that well either so I needed three coats and the polish doesn’t spread well on the nail either. Horror in a bottle, in other words. So why do I insist on using it?
Du gillar det för att det är så gulligt och näpet? Tänker bara på min katts nos när jag ser det. Så där härligt rosa.
Är också förtjust i färgen men ogillar formulan som du.
Ah, kattnos!! Jag älskar katter så det måste vara för att den påminner om söta kattnosar. Mystery solved!
Vissa lack bär ju ett förborgat färgminne från ens barndom eller vad som helst, något man inte riktigt minns men som ändå ger en speciell känsla. Jag har haft vissa lack jag inte förstått varför jag sträcker mig efter dem hela tiden men kommit på sen att det var samma färg som den min moster bar vid ett speciellt och lyckligt tillfälle eller att det påminner om vår gamla termos i röd plast från lyckliga svampplockarutlykter. Du vet, det kan vara vad som helst. Eller bara att lacket är fint och gör en glad när man väl brottats med alla lagren…
Jag finner sådan väldigt spännande, jag får fundera på om det kan vara sågot sådant
Den er iallfall fantastisk fin, selv om den er vanskelig å bruke!
Ja… Synd på så fin färg